Just another photoblog

Hej, jag heter Corinne Sandberg och jag lider av en extrem beslutsångest.
Skolans SYO tycker att jag ska gå IV.. Mitt drömyrke är och kommer alltid bara vara en dröm.
Karriären som veterinär - Gone..
Mina mål - förväntningar - längtan... *Borta*
Den starka motivationen jag en gång hade är borta, det känns meningslöst.

Jag vill inte falla tillbaka igen, jag vill inte leva ensam, jag vill inte bara se det negativa i allt,
jag vill inte tro på något som är omöjligt.

På onsdag är det exakt 1 år sen jag bestämde mig för att starta om på nytt.
De två, mörka åren av depression skulle bort, suddas ut ur minnet.
Den dystra personen som nästan ingen ville va med skulle bli den som alla kan och vill prata med.
Målet är än idag inte helt fulländat - men jag mår så mycket bättre.
Jag vill inte falla tillbaka.
Men detta är så extremt påfrestande så man undrar om man ska skratta eller gråta.

Så många underbara personer har hjälpt mig fram till den jag är idag.
- Till Hon som kan skratta, prata och helt enkelt vara sig själv utan att skämmas.
Ni vet vilka ni är och jag kan varken skriva eller säga med ord som kan beskriva hur mycket
jag uppskattar allt ni gjort <3

(Jag kände bara för att skriva av mig om tankarna
som rört runt i huvudet den senaste tiden. Somsagt, bloggen läses frivilligt) Tack. <3